|
Tillbaka till startsidan
Keps Cup är igång - rapport från den första deltävlingen i Kallhäll 11/3 2006
|
Den första deltävlingen gick av stapeln i Kallhäll en solig och kall söndag i mitten av Mars månad. Från oss spårvägsmotionärer var vi två representanter; Fredrik och jag själv. Det var ordentligt kallt när man tittade ut på termometern på morgonen. Min termometer visade 8 minus och jag tvekade i det längsta att åka ut till Kallhäll. Men efter frukost var det som om en osynlig hand hjälpte mig att sätta på mig alla cykelklädeslager, smörja kedjan och veva igång bilen. Jag visste långt inom mig att det här skulle bli kul!
jag hade rätt: I Kallhäll skulle det bli mycket kul och inspirerande att träffa alla man kände. Det vanliga snacket var igång och alla var förväntansfulla. En del hade dock problem med att komma ihåg allt som behövdes inför en tävling, bland annat spårvägare Peter hade glömt cykelskorna hemma i Huddinge med 50 minuter till godo. Han hoppade in i bilen igen och Det skulle senare visa sig att han kom 10 minuter till start men trots det lyckades pressa sig förbi undertecknad och komma 4 minuter före. Bra jobbat, Peter! |
Magnus Darvell cyklade - enligt vittnesuppgifter - hela banan. Helt otroligt om det är sant! Foto: Rickard Andersson |
Fredrik kämpar hårt som vanligt. Han körde fem varv på samma tid som undertecknad körde fyra..Foto: Thomas Lindholm
Vi som körde i sportklassen skulle köra 4 varv, eliten skulle köra fler. Två av sveriges duktigaste elitcyklister var på plats denna Dag: Maria Östergren och Magnus Darvell. De tjoade på en bakifrån två gånger per varv när man som bäst slet med att hålla cykeln på rätt köl. Men det är en upplevelse att se så duktiga cyklister visa hur det ska gå till, även i backar man inte tror att någon ska kunna forcera. För övrigt är det charmen med denna cup, allt från barn till proffs deltar och har kul tillsammans.
Det var inte lätt att bemästra underlaget denna dag. Speciellt inte i uppförsbackarna. Foto: Thomas Lindholm
|
Startfältet var aningen reducerat i jämförelse med hur det brukar vara på Keps men förmodligen hade de flesta goda skäl att stanna hemma. Vid start var vi uppskattningsvis 20 - 30 tappra som stod och frös innan startskottet gick och vi snart skulle få upp värmen. Av någon anledning hade jag glömt att testköra banan innan start, jag var alltför upptagen med att prata med gamla vänner om ditten och datten som vanligt...Hade jag testkört så hade jag förmodligen begripit att det inte var läge för 3 bar i däcken, som jag hade. Detta var en dag man skulle ha lågt däckstryck för att kunna bibehålla fästet i de värsta passagerna. Banan var delvis förlagd på upptrampade stigar, delvis på gång och cykelbana vilket var tur för vi hade nog inte orkat fyra varv på den upptrampade stigen som blev allt sämre ju längre tävlingen pågick.
Men det var skönt att få en ordentlig genomkörare nu veckan innan vi ska till bergen i Sydspanien. Jag behöver många mil i benen och dessutom några riktiga tempolopp så Keps Cups korta tävlingsform är perfekt för att få upp pulsen ordentligt.
Banan kanstades av många funktionärer och en hel del publik. Men det roligaste var nog alla fotografer som satt i buskarna och fotograferade. Dessa inspirera väldigt mycket och gör att det känns som en riktig tävling. Pulsen höjs ytterligare av att se tre fotoblixtar samtidigt när man passerar. Jättekul! Förra året hade jag äran att själv agera åskådare då min cykel inte fungerade. Då var det - som nu - väldigt mycket snö i Kallhäll men det var avsevärt varmare och man kunde sitta och njuta av en sol som värmde i ansiktet, kaffe och bulle. Det rekommenderas alltså att åka ut till tävlingarna enbart för folkfesten som Keps cup innebär. |
När vår internationella mtb-stjärna Maria Östergren tjoade bakom en var det bäst att flytta sig. Det är imponerande och inspirerande att se dessa stjärnor in live action. Man undrar hur de orkar och hur de tar sig fram på dessa svåra underlag. Foto: Rickard Andersson |
Undertecknad, plågad på den enda del av banan där man kunde vila; cykel- och gångbanan. Det är glädjande att fotograf Thomas har valt att publicera bilder där man sitter i sadeln och inte de där man släpar cykel i snöröran..Foto: Thomas Lindholm
| Sista varvet var helt enkelt alltför jobbigt att hålla cykeln på stigen, varje gång man råkade hamna lite snett körde framhjulet fast och man var tvungen att leda den. Och som någon har påpekat så riktigt: "Cyklisters ben är inte konstruerade för att gå med"; det var oerhört tung att leda cykeln med fötterna i djupsnön. De som lyckades sitta i sadeln längre än någon annan, vann många placeringar på det. Mjölksyratröskeln passerades omedelbart ute i djupsnön.
Mina kompisar Fredrik, Kaijan och Peter hade lyckats bättre med däckstryck och/eller träning för de fullkomligen flög om mig och jag blev djupt imponerad av främst Kaijan som innan avfärd hemifrån hade upptäckt att mellandrevet var slut. Han var tvungen att köra hela tävlingen på antingen lill- eller stordrevet. Starkt, Kaijan! |
Min kompis och Fredrikshofvare Kaijan. Han tejpar hjälmen för att slippa frysa om skallen på vintern. Uppfinningsrikt! Foto: Rickard Andersson |
Tillbaka till startsidan | 