|
Tillbaka till startsidan
Kort resumé från Kristi himmelsfärdsdagens cykeltur
Hm, hur gick det här till… Maken, jag och Friskisvännen Kenneth planerade tur och Johan S nosade reda på det. Va, Monika leder tur, minst 10-mil! Ok, bit ihop!
På väg mot det stora äventyret.
Sju glada mötte upp trots hot om regn, blåst och kyla. Förutom jag själv (Monika), Lasse (make), Kenneth och Johan så kom Maria (min bästa Vätternkompis), Bernt och den unge Thomas. Glatt trampade vi iväg, kanske vi kunde komma till Trosa över Mörkö och hem över Järna och Södertälje.
Bernt, Kenneth och ledare Monika
Nödväg var att efter Mörkö köra upp mot Järna direkt. Transportsträckan från Storängen upp mot Tullinge avverkades raskt och därifrån övade vi på det vi lärt oss på teknikpassen av Roger, Belgisk kedja, enkel led (?), backe, fri åkning med återsamling. Perfekt!
Maria ser fram emot dagens långtur. Ska det bli Trosa eller Järna? Det beror på hur vädret blir..
Vi körde "belgisk kedja" med ett fint flyt och bra disciplin. Här fuskar fotografen och går ut ur kedjan för att ta bilden vid Pålamalm, som synes.
Vi viker ner mot Rosenhill och Södertälje och sedan mot Skanssundet och färjan. Alla kör jättebra (vi snittade faktiskt drygt 25 dit), men tyvärr har vi precis missat färjan och får vänta drygt 20 minuter, kallt blev det.
Paus och taktiksnack. Här är alla samlade på samma bild: Thomas, Maria, Monika, Lasse, Kenneth och Bernt.
Enkelled, Bernt pekar ut i vägbanan vilket betyder att han går ut för en växling. Även enkelledskörningen präglades av en disciplin och precision som skulle göra CSC-stallet avundsjukt..
Snittet ligger här på 23,43. Hastigheten 21 km/h och en puls på 141 borde tyda på att vi befinner oss i en uppförsbacke, alternativt att fotografen befinner sig i en katastrofalt dålig kondition...
Här stannar vi till vid Rosenhill, men idag inget fika, vi ska vidare och fika i Trosa eller Järna.
Men väl över kör vi på ”riktigt”, den Belgiska blir, som Johan sa, meditativ, vi kom in i en jämn ström som bara löpte på. Det blir nog mitt största minne från turen. Det är så det kan vara när det är som bäst även fast solen inte skiner. Nödvägen användes, efter Mörkö vände vi upp mot Södertälje och vid Saltå Kvarn skulle fikarasten bli.
Kenneth är på väg att äntra färjan över till Mörkö men det visade sig att färjkarlen hade rast, så vi fick försöka hålla oss varma i 20 minuter tills färjan skulle gå igen.
En positiv sak med att bli stående var att vi kom i samspråk med en annan motionsklubb - Täljecyklisterna - från Södertälje som var på väg i rakt motsatt riktning. Cykelmänniskor är generellt väldigt trevliga, som alla vet, de här var inget undantag från den regeln! Täljecyklisterna bjöd glatt in oss på motionslopp till söndagen därpå.
Här har Lasse greppat kameran vilket innebär att fotografen är med på bilden. Från vänster: Bernt, Kenneth, Johan, Maria, Monica och Thomas (i skydd av taket, det var ganska kallt att stå på färjan)
Självporträtt med passande segelbåt i fonden.
Thomas den unge, hoppade fikat och körde hem direkt till väntande fru och 8-månaders bebis. Tack Thomas för att du var med, det var jättekul att du ville köra med oss och du var verkligen en suverän dragare och cykelkompis! Efter fikat som blev jättelångt (smörgåsnisse hade mycket att göra) så trampade vi vidare, nu i ett ihållande regn.
Framme vid fiket vid Saltå Kvarn i Järna stod en gris. Till höger Lasse, bakom soffan; grisen.
Målet för turen; Saltå Café i Järna. Trots det bistra vädret som var i antågande så spricker Monica upp i ett leende, här ska det fikas!
Tänk postivt som Thomas sa på väg mot färjan, ”det är härdande”. Raskt tramp nu, Södertälje, Viksberg, Hallunda, Vårby, Kungens kurva, ”brandvägen” till Källbrink och hemma!!!
Interiörbild. Det är verkligen mysigt här, och fullsatt!
Interiörbild nummer två från Saltå Café. Saftflaskor och nybakat bröd, allt från biodynamiska odlingar.
Kenneth stretar de sista kilometerna längs brandvägen mellan Kungens Kurva och Källbrink.
Fotografens ben efter dagsetappen, varav hälften i blötan.
Snitt? 23-24 km/h, sträcka 11,7 mil. Härligt - ja? Men vad gör Johan på slutet…? Fick han inte nog? Kör ikapp Huddinges ”moppeungdom” i minst 45 knyck! Om fler trimmar sin moppe nu, vems är då felet?
Text: Monika Jansson
Foto: Johan Stenberg
Tillbaka till startsidan |