|
Tillbaka till startsidan
Vi bojkottade Grand Fondo och drog till Trosa istället
Tidigt i våras pratade vi om att vi Spårvägsmotionärer tillsammans skulle köra det nya Södervåren, eller Cykel City Gran Fondo, som motionsloppet heter nuförtiden. Men när det kom till kritan tyckte vi nog alla att det var för dyrt att betala 400 kronor för att cykla de vägar som vi alltid cyklar på varje söndag. Så vi bojkottade helt enkelt Gran Fondo, trots att L-G till och med hade betalt startavgiften.
Han bestämde sig nämligen för att cykla med på söndagens planerade långtur till Trosa istället. Det gjorde han rätt i, skulle det visa sig! Dels skulle det inte kosta ett öre extra, dels skulle han få med sig upplevelser som han sent skulle glömma.
Anders och Anders vid en paus under en bro i Södertälje.
Vi utgick som vanligt från klubblokalen i Källbrink i Huddinge. Denna morgon hade vi bestämt att starta en halvtimme tidigare, kl 8:30. Detta för att vi planerade en tripp på 15 mil. Denna dyliga och mulna dag samlade ett gäng på 10 personer varav 100% var av manligt kön (vi måste verkligen jobba med att få med tjejerna!). Ledare var Roger som även la upp rutten. Den skulle gå via Södertälje och gamla Södertäljevägen, gamla E4:an tills vi tog avtagsvägen i sydostlig riktning mot Trosa.
Gamla E4:an. Mulet och kallt men en varm stämning i klungan:-)
Vi hade en smula motvind på vår resa söderut men det är ju faktiskt vad de flesta rekommenderar: Motvind på utvägen och medvind på vägen hem, då orkar man bättre. Mil lades på mil och vi skrattade och pratade som vanligt när vi låg på dubbelled men vid enkelled är det svårare att umgås och de sista milen innan Trosa var vi ganska kalla och hungriga.
Äntligen pavén i Trosa!
Kalle cruisar lyckligt vid vattnet i Trosa.
Men när vi väl var framme så visade sig den lilla staden vara ganska stängd och vi fick leta en stund efter ett trevligt lunchställe som var öppet. till slut hittade vi en restaurang som låg vid en mysig liten innergård där vi kunde ställa våra cyklar utan att behöva oroa oss - åtminstone trodde vi det..
"Ursäkta, vet ni var man kan hitta en trevlig restaurang som kan mätta 10 hungriga cyklistmagar?" Nja, jag tror ni måste cykla tillbaka ett par kilometer..."
"Här är det!, ropar Robban glatt"
...och alla hoppar av sina cyklar för att möta den goa värmen inne i en mysig restaurang. Från vänster Staffan, Kalle och Roger.
Nästan alla beställde hamburgertallrik, men några tyckte att strömmingstallriken var mer lockande. Det var gott med mat, men vi fick hör ute på gården att vi hur som helst var förbjudna att parkera cyklarna inne på gårdsplanen, men som tur var så fick vi i alla fall äta upp våra luncher utan att behöva fundera över en säker cykelparkering.
Glada skratt i trevligt sällskap. Från vänster Janne, Anders och Robban.
Artikelförfattaren, aningen trött och däst. Foto: Robert Boussard
Samma här, faten är barskrapade och Roger och Staffan är lika trötta och dästa. Foto: Robert Boussard
Då var det dags att börja ta sig norrut igen. Från vänster Roger, Anders, Robban, Lars-Gunnar och Staffan.
När vi gav oss iväg från Trosa fick vi betalt för vår "motvindsinvestering" vi hade gjort tidigare; det var nu medvind vilket periodvis innebar härligt tempo kring 40 km/tim utan ansträngning.
Robban hade dagen till ära införskaffat en ny hjälm som väckte uppmärksamhet för sin skulpturala skönhet från alla håll. Hjälmar är otvetydigt en cyklistattiralj där alla designers verkar ha fått helt fria händer och ofta går loss totalt i rena formorgier. i Robbans fall en mycket lyckad formorgie!
Men nu började det komma regn lite titt som tätt och det var inte så kul. Undertecknad vände på kepsen som satt under hjälmen och då slapp jag åtminstone stänk uppifrån då skärmen skyddade ganska bra. Men det slutade regna och då det var medvind så var det faktiskt ganska varmt också.
På tillbakavägen tog vi en östligare riktning, där ingock det färjetransport. Här är vi vid färjeläget.
Vid kiosken vid färjeläget fanns denna skål med räkor. Kalle tänke fylla ryggfickan med räkor men ångrade sig när han började fundera närmare över konsekvenserna av det.
Trots det mulna vädret är humöret på topp och på färjan var det en munter atmosfär...
...och man förstår verkligen varför Janne ler så glatt på hemväg från Trosa.
Avslutningsvis kan man konstatera att vi gjorde rätt som struntade i Cykel City Gran Fondo. Det här var bättre än vad någon motionsarrangör skulle kunna åstadkomma för 400 kronor! Och man kan inte klaga på resultatet; 142 km är inte fy skam!
14,2 mil är ju inte dumt så här några veckor innan Vätternrundan.
Text och bild där inte annat anges: Johan Stenberg
Tillbaka till startsidan |