|
Tillbaka till startsidan
En underbar majdag
Den 20 maj 2007 skulle komma att visa sig från sin bästa sida. solen sken från en klar himmel och meterologen på SVT hade utlovat 18 grader mitt på dagen. Vi hade bestämt oss för att köra i två grupper som vanligt, men det slutade med att vi allihop cyklade tillsammans! Trevligt!
Ett härligt gäng som just har kört runt Bornsjön! Titta vad Staffan kan vinka fint på fotografens kommando!
Vi inledde med en tur runt Bornsjön, det är alltid lika fint varje gång och nu har ju gruset försvunnit sedan de reparerade vägen förrra året. Efter det var det ju meningen att vi skulle splittras åt och försöka träffas samtidigt vid Rosenhill för fika. Men vi gillade att cykla tillsammans så mycket att vi bestämde oss för att köra en hel grupp denna dag via Södertälje - Hall och - Rosenhill.
Huvva vad törstig man blir när värmen kommer. Thomas kan nästan inte sluta dricka.¨
Hm, man kan få håll om man dricker stora mängder på en gång..´
Det var ganska vindstilla och vi lyckades hålla ett fint tempo så att alla hängde med; Lugnt uppför och snabbt utför. undertecknad höll tidigare en liten föresläsning om hur mycket man kan vinna på att göra sig liten och skapa ett aerodynamiskt ekipage i vinden i nerförsbackarna och det kanske, kanske var någon som lyssnade på det för vi lyckades hålla ett ganska högt snitt trots att vi inte var helt utmattade.
Oj, äntligen Rosenhill! Sven och L-G ser nästan förvirrade ut bland alla bullar och bakelser som översvämmar stället.
Även Bernt (till vänster) och Maria (till höger) ser aningen förvirrade ut bland alla bullar.
Jocke och Roger
Ofta när man cyklar via Rosenhill tar man vägen över Pålamalm. Det gjorde vi inte denna gång, vi skulle ju köra lite längre. av den anledningen drog vi förbi pålamalmsbacken mot Tungelsta.
Avfärd från Rosenhill. Åsa med sin fina nya Merckx landsvägscykel. Det märkliga var att hennes forna Lance Armstrong-kadens var som bortblåst i och med bytet från MTB till lvg. På denna tur låg hon för det mesta på stora drevet fram och körde som den värsta Ullrich, i uppförsbackarna!
Oj, vad mysigt det är med soliga majdagar....
Intressant med denna tur var att vi var så samspelta och alla gjorde tecken vid ojämnheter eller om det var något fel på cykel eller annat problem. Kort sagt så körde vi som en homogen grupp!
Herrejestanes en sån fart!
I Tungelsta råkade Staffan ut för en riktig klassiker i form av en SPD-vurpa! Det gick bra och det blev inga andra men. Vi körde på längs de fina småvägar som omgärdar Tungelsta och började nu vända kosan norrut så småningom (man kan ju fortsätta ner mot Årsta havsbad men det får bli senare under juni).
Sven, överlycklig.
Åsa med blicken stadigt parkerad i fjärran, föredömligt och stilfullt.
Södertörn när det är som vackrast. Kan livet bli bättre än så här?!
Stilstudie på Maria.
Så småningom kom vi tillbaka till Källbrink efter cirka 95 kilometer och jag, Sven och Staffan stod på parkeringen och pratade en bra stund om livet och däckstryck och annat väsentligt. Sedan åkte jag och Sven hem till honom och botaniserade bland alla gamla fina ramar och cykeldelar som hans grannar lämpar av på honom. Jag vill också ha grannar som skänker dubbelreducerade ekrar i olika längder, hur får jag det? Som tur var så fick jag en gammal och nästan komplett Crescent från slutet av 50-talet som jag kan ha som projekt när de andra årstiderna börjar göra sig påminda och man lätt fastnar i cykelverkstan. Tack Sven!
 |
Text och Foto: Johan Stenberg |
Tillbaka till startsidan
|