Morgonen den tionde juni 2007 var varm och undertecknad vaknade en timme för tidigt. Jag lastade cykeln på min cykelhållare bakpå bilen för idag visste jag att vi skulle komm att cykla långt och att jag skulle ha svårt att ta mig hem från Källbrink för egen maskin. Det var lika bra att ta bilen, alltså.

När jag anlände till källbrink kl 07:58 så kunde jag inte göra annat än undra var alla andra cyklister hade tagit vägen? Jag trodde vi hade bestämt att starta en timme tidigare än vanligt. Det var märkligt och jag cyklade hem till Roger som tog emot i morgonrock och med glåmiga ögon. Med en skorrande röst bjöd han in mig på mjölk och mysli, det hade varit fest och det hade blivit sent, förstod jag då jag visuellt hade bedömt hans fysiska status.

Men så småningom piggnade Roger till och såg ut som vanligt när han hade klätt på sig cykelkläderna, han hade genomgått en fullständig metamorfos och stod nu plötsligen som en stark och glad cyklist (det blir man i och för sig när man sätter på sig Spårvägenkläderna per automatik), redo att ta sig an den tur han själv hade föreslagit. Vi skulle cykla rakt söderut genom landskapet på Södertörn, ner till Torö där vi skulle äta gott och umgås i svalkande havsmiljö. 

Cyklister på väg genom ett somrigt landskap med alléer, åkrar och ängar.

När vi cyklade tillbaka till Källbrink så stod nu där helt plötsligt 20 spårvägsmotionärer redo för en lång tur. 15 mil, hade vi sagt och i ett tempo kring 27 km/h. Då det var en mängd nya ansikten så blev de välkomnade och när vi gav oss iväg så fanns det stor anledning att prata och lära känna varandra lite mer. Tyvärr så uppfattade jag inte riktigt allas namn så det ska bli en ära att lära känna er lite bättre och försöka pränta in vad alla heter nästa gång vi ses.

Två av de nya, tyvärr kommer jag inte ihåg namnen men det var väldigt trevligt att träffas och jag hoppas att de kommer tillbaka..

Det visade sig att detta skulle bli en varm dag och jag tackade mig själv två gånger för att jag tog de stora vattenflaskorna. Däremot hade jag inte någon lust att tacka mig själv för att ta en svart tröja på mig, men vid tidpunkten kändes det bra att dra på den snygga, nya Campagnolotröjan. Vill man vara fin får man lida pin..:-)

Samma killar igen, till vänster är pappan till killen i mitten.

När vi kom till Mörkö så stod Thomas där och väntade. han har landställe på Torö och blev guiden den sista biten ut till havet. Detta då Roger och andra skulle vända hemåt.

Denna container har gissningsvis aldrig tidigare haft den stora äran att ha så mycket vackert formad aluminium, kolfiber och stål lutat mot sig.

Sista biten innan vi kom fram cyklade vi igenom en fantastisk bokallé. Det kändes som att vara i Skåne och påminde väldigt mycket om motionsloppet Motion 6-dagars i Laholm, som undertecknad är anmäld till även detta år.

En av de fina alléerna. Janne är närmast.

Men även det övriga landskapet skiftade mycket och vi fick även känna på ordentliga backar som då och då splittrade klungan. Men rutinerade som vi nu börjar bli så samlade vi ihop oss igen ganska raskt och höll ihop gruppen på ett föredömligt sätt.

Ytterligare bild av allen.

Så småningom kom vi fram till den lilla fiskebyn och krogen som låg så underbart vid vattnet. Vi var nästan förstummade av den idyll som mötte oss. Krogen bjöd på utmörkt mat, vilket var gott och välbehövligt, vi hade ju 7 mil hem och nu började kropparna bli lite trötta och började skrika på mer energi.

Denna blomsterprydda vägg mötte oss när vi kom fram till Torö.

Efter den goda lunchen räknade en av våra nykomlingar Malin in alla och kom fram till att vi var 13 cyklister nu som var på väg hem. De första milen från Torö var nästan bilfria och en del av oss hade nog lite för mycket sprattel i benen för snart började hornen växa ut och det blev lite småtävling, jag tog initiativ till att Malin och jag skulle försöka köra om de två grupper vi hade framför oss. Men tyvärr var de starkare i benen än vad jag trodde, plötsligen låg Åsa och drog klungan som vi just hade kört om. Hon såg till att de kom ikapp oss igen. Efter broöppningsbron bestämde vi så att vi skulle samla ihop oss igen och köra som hen homogen grupp. Det gick förvånandsvärt bra trots att det var många nya och en del som aldrig hade kört i klunga förut.

Havet!

Janne försökte skyla sig mot solen, det gjorde han rätt i. Det är inte fins att sitta med hjälmen på sig på restaurang, bättre att använda sig av brödkorgarna, tänkte Janne.

Johan och Anders njuter av den fina dagen i skärgården.

Åsa, fotograferad mot vattnet.

"redaktörn", som Robban brukar säga.

Här är svaret på varför Malin är så glad; det är första gången hon cyklar med Spårvägsmotionärerna och då blir man glad, helt spontant. Dessutom är det trevligt att bli fotograferad tillsammans med Bernt:-)

Vi har ätit färdigt och ska just bege oss av norrut igen.

En underbar bokskog som kantade vår väg oss en bit på väg norrut. Som landsvägscyklist kan man aldrig se sig mätt på vacker miljö.

När vi slutligen var hemma igen så hade vi cyklat drygt 15 mil och hållit snittfarten 27 km/h nästan exakt. Min egen rygg värkte en aning och jag blev påmind om att vi skulle cykla dubbelt så långt 6 dagar senare, Vätternrundan väntade och det blev nog lite funderingar över om vi var helt i form för denna utmaning. Men tillsammans ska vi nog greja det.