|
Tillbaka till startsidan
Hösttur i september
Det här var faktiskt en av de första söndagar som jag hoppades att ingen skulle stå vid Källbrink och vänta. Det var nämligen regn och dryga tio grader när jag åkte hemifrån. När jag kom fram till klubbstugan var där alldeles tomt och tiden när det i våras stod uppemot 25 glada motionärer vid Källbrink kändes långt borta. Nu var det kallt, bött och tomt och mitt hjärta kändes stelfruset...till en början!
För plötsligt dök det upp en bil med cykel bakpå och en glatt hejande hand höjdes inne i bilen. Det var Anders som var lika tveksam som jag till att cykla denna dag, erkände han när han hade klivit ur bilen. Om det blir fler än tre så kör vi, sa jag. Han höll med, det är inte så roligt att köra färre än fyra i dåligt väder. Men så dök Jocke upp för första gången sedan Vätternrundan! Och bakom honom kom Hanna. Nu var det plötsligt ett helt annat läge, vi var fyra motionärer och det kändes bra i det bistra vädret.
Alla är glada åt att få träffas och cykla, oavsett väder. Från vänster Hanna, Anders och Jocke.
Vi bestämde att ta en kortare runda, den vanliga runt Bornsjön men inte svänga av mot Södertälje utan köra via Salem och ner mot Rosenhill och väntande fika. Tanken på fikat värmde oss nog hela vägen tror jag för sedan kom det ett strilande regn som bara blev värre ju längre vi kom. Och inte blev det bättre av att jag punkterade två gånger (tack för den andra slangen, Anders, du får en ny vid tillfälle..). När vi kom in på slingan runt Bornsjön så var där skyltar som talade om att det skulle vara cykeltävling. Plötsligen påmindes jag om att det var vår systerklubb Fredrikshof som hade Klubbmästerskap denna helg. Gissningsvis så var det en del av temposträckan som vi körde på (stackars alla med tunga tempoattiraljer att släpa med sig uppför de backarna...). Trots att vi stod där en bra stund och fixade med en av mina punkor så hann aldrig loppet starta, vilket ju var skönt. För det är ju inte så roligt att ha stressade tempostyren i ryggen när man är ute på en lugn runda..
Nu har vi vänt tillbaka mot sydost efter och kommer snart passera Salems kyrka som ligger så vackert vid vattnet vid Bornsjön.
Som sagt så ökade regnet i omfattning och Hanna och jag tittade på varandra lite förgrymmat och sa med en mun att väderleksrapporten hade sagt "uppehåll!" Men som riktiga cyklister så höll vi humöret uppe och snart var vi framme vid det utlovade fikat. HD-bäbisarna var som bortblåsta och satt väl i sina garage och putsade på sina högljudda avgassystem, kan tänkas. För plötligt upplevdes Rosenhill som inbjudande och lågmält i sin framtoning.
Ojoj, vilka godsaker, tycks Anders tänka inne i värmen i Rosenhills Café...
Jocke och Hanna ser ut som om de badar i kanelbullar, lyckliga miner sprids på allas ansikten:-) Här är svaret på frågan på förstasidan: Hanna är glad för att det vankas gott, gott fika!
Och det var gott med en köttbullsmacka, kan sägas.
För min del blev det en välförtjänt köttbullsmacka och en kopp värmande kaffe. Mums.
Vi har kört nerför pålamalmsbacken och står och väntar på Jocke och Hanna. För övrigt: Ett otroligt fint photoshopjobb där Anders finns i två versioner i samma bild! Man ser honom 100 meter längre bak, samt framme till vänster. Tänka sig vad man kan åstadkomma med lite teknik...
Efter fikat var det dags för Rosenhillsbacken, en backe som inte är att leka med när man har klämt i sig ett dagsbehov av kalorier. Men det gick bra och Anders och jag körde lite backtempo för att hålla värmen, vi väntade sedan in de andra. Sedan körde vi över Pålamalmsåsen och då började regnet att upphöra litegrann. Så då blev vi ännu gladare.
Jocke och hanna på samma plats vid gamla landningsbanan på F18 i Tullinge, nu är det bara några kilometer kvar till vi når Källbrink. Jocke ska dock svänga av tidigare eftersom han bor i Tullinge. Man kan nästan ana i ögnovrån att han längtar efter den varma duschen...
Snart stod vi åter på parkeringen vid Källbrinkt IP och pratade lite om fortsättningen av höstsäsongen. Blir det lika dåligt väder igen så stänger vi nog lvg-butiken för denna säsong. Vi ser fram emot en spinningsäsong som börjar nu den 17 september och att försöka övervintra på bästa sätt för att åter komma ut på landsvägarna i vår med nya krafter. Vi pratade även om hur denna säsong kommer att se ut. Förmodligen kommer vi att slå rekort med antal deltagare under försäsongen 2008. I våras var vi som mest 25 glada motionärer, allt tyder på att vi kommer vara ännu fler nästa vår, vilket känns roligt och jag tror att vi alla var överens om att vi ser fram mot det.
Text och foto: Johan Stenberg
Tillbaka till startsidan |