Jag hade bestämt mig för att prova det här med mtb igen. Min mtb-cykel har fått göra tjänst som pendlarhoj hela vinter och det har den inte mått så bra av, därför har det varit många delar att byta inför säsongen och jag har varit lite sent ute med det mesta på den fronten.. Men nu var det dags efter många, bekväma mil i landsvägssadeln.

Mats och de andra stod vid Källbrink och väntade denna söndag och på nyheterna hade de utlovat ordentligt med regn. Så vi var allihop rustade med regnjackor för att mota de väntade skurarna. Idag skulle delar av Lida Loop-banan testas och det såg jag fram emot då det långloppet är ett av de långlopp som jag upplevde som allra roligast förra året som även var premiärår för ett långopp så nära oss som bor i Söderförort.

Gänget med både nykomlingar och 'gamlingar' är samlat utom jag själv bakom kameran: Magnus, Mats A, Micke, Mats W och Axel

Vi utgick från Källbrink för att cykla ut mot Lida och de väntade stigarna. Långloppsträning - som det stod på hemsidan - innebär ju att man cyklar långt och delvis i mer teknisk terräng. Jag meddelade tränare Mats tidigt att jag inte var i "mtb-form" ännu och att jag skulle känna mig lite skakig i de värsta partierna. Han tittade på mig och sa att det skulle nog gå bra ändå. Det är ju lite annorlunda att cykla mtb mot lvg i teknik, sittställning m.m så jag var orolig att de skulle köra ifrån mig bland rötter och sten.

Stenbumlingar och rötter! Usch och fy för en landsvägsåkare!  Efter ett tag började jag komma ihåg hur man skulle göra för att tackla dessa bestar men egenjtligen så går inte Lida Loop på särskilt svåra banor, detta är ett undantag.

Mtb-formen var som sagt inte riktigt 'på plats' och mina ben krampade ihop sig som cementpelare avsedda att bära Västerbron. Så fort det lutade uppför så fick jag svårt. Men det underbara gänget i Spårvägsmotionärerna väntade glatt in mig efter varje tuffare stigning, så det fungerade ändå, trots att jag var i särklass segast i benen denna dag. Vilka trevliga nykomlingar vi brukar ha, förresten! Jättekul! 

Så här fina stigar är det vanligaste underlaget i Lida Loop, nästan. Det skiftar ju hela tiden men ofta är det lättåkt och fint.

Vi körde igenom delar av loop 2 och 3. Det är ju som vanligt en del grusvägar och även asfalt på långlopp men ofta bra stigar uppe på väldränerade grusåsar och genom luftiga kalhyggen. De värsta lerhålen fanns i loop 3 men denna dag upplevdes de inte som lika leriga som vid fjolårets lopp. Kanske berodde det på att man var mycket tröttare då? Det var faktiskt ovanligt lite sten och rötter, även om det på vissa ställen förekom. Bra för mig som inte gillar teknisk stig så mycket. Det är roligare att flyta på genom fina stigar och njuta av landskapet, tycker jag.

Stilstudie på Magnus, som egentligen skulle ha kört motionsloppet Roslagsvåren på landsväg som gick samma dag.

Efter några timmars cykling så började det kurra i magarna och vi begav oss mot Rosenhills Café. Som vanligt tog jag en köttbullsmacka och som vanligt så blev backarna ännu tuffare efter mackan...

På väg mot Rosenhills Café. Micke och Magnus i glatt samspråk inför fikat.

Äntligen framme vid Rosenhill! Här är parkeringen välfylld med motorcyklar och cyklar, året runt! På vintern dubbdäcksföresdda enduromotorcyklar och företrädesvis dubbdäcksförsedda mtb-cyklar. På sommaren är det HD-motorcyklar och en hel del landsvägscyklar, såsom denna fina försommardag.

Efter fikat var det dags att ta oss hemåt, delvis på asfalt men även i terränglådan. När vi anlände Källbrink igen så hade vi cyklat ungefär 57 km och jag var helt slut i musklerna. Men det var sammanfattningsvis en synnerligen härlig och underbar dag som jag längtar efter att återuppleva snart igen.

Den obligatoriska köttbullsmackan. Gott, gott men fett, fett...

Det är obligatoriskt att ha leriga ben när man kör mtb. Här är Mickes "drippaint-ben" i närbild.

Axel, en av de trevliga nykomlingarna.

Undertecknad. Jag var helt slut när jag ställde kameran på biltaket för detta självporträtt.

Slutligen: Det kom inget regn! Några små droppar kunde skönjas vid något tillfälle men i det stora hela var det soligt och fint hela dagen.