|
Tillbaka till startsidan <- Tillbaka till mtbträningssidan
Vintertur i strålande väder!
En träningstur som skulle ha gått av stalpeln på skidor..
På parkeringen vid Källbrinks IP vid klubblokalen samlades ett gäng cykelsugna motionärer för en liten 2-timmarstur. Det skulle bli fint väder hade de sagt på väderleksrapporten men det var lite mulet men relativt torrt i luften och temperaturen på rätt sida; Ett par minusgrader. Fredrik kom lite sent och flåsade en hel del som om han hade rånat en bank först, åtminstone så hade han rånarluvan kvar på huvudet.
Pär, Fredrik, Mats W, Mats A, Lotta och jag själv bakom kameran.
Alla var nog inte helt säkra på vilken typ av tur som Mats skulle utsätta oss för, skulle det bli skogsåka eller asfalt? Han sa bara "follow me" på ett gåtfullt sätt, och så drog han iväg. Det skulle visa sig att det blev ett rent landsvägspass denna dag. Ingen hade nog något emot det, solen skulle komma fram så småningom och det var nästan helt vindstilla. Perfekta förhållanden, helt enkelt!
Denna dag var det dubbla flaskor och en rejäl banan i bakfickan som gällde.
Fredrik utan rånarluvan.
Vi som ska till uppstartslägret i Spanien i mars uppskattade verkligen dagens landsvägspass då vi vill få så många mil i benen som möjligt innan vi åker. Det är ju bara två månader kvar och det gäller att vara i form inför långa slingrande etapper i de sydspanska bergen och på platten.
Mats W ser glad och nöjd ut. Även asfalt kan vara kul!
Det var periodvis aningen tungt att köra med dubbdäck, några hade riktigt kraftiga däck med över 300 dubb/hjul men periodvis fick vi upp ett bra tempo och vi kunde till och med ligga på rulle. Så turen påminde ganska mycket om ett riktigt bra sommarpass på landsvägscyklarna, men med en något lägre hastighet och något tyngre gång i uppförsbackarna.
Lotta, humöret är alltid på topp!
Den enda olyckhändelsen idag var när en pinne råkade följa med hjulet på Lottas cykel, pinnen demolerade delar av stänkskärmsupphängningen. Men det löste sig, Lotta mekade för kung och fosterland och till slut så satt skärmen ganska bra trots att ett fäste hade gått av.Turen skulle sträcka sig förbi Tumba och så småningom närmade vi oss Rosenhill där jag kände att kaffetarmen började suga. Mackorna man får där är dunderläckra och det är dessutom viktigt att ta en paus och snacka lite cykel och annat som hör till livets ljuspunkter.
Ajaj, Lottas humör sjönk betänkligt vid incidenten med pinnen. Men det förändrades snabbt igen till det bättre då hon lyckades fixa problemet med hjälp av bra verktyg.
Jag lyckades övertala tränare Mats till fikapaus på Rosenhill, trots att han såg på mig med en ganska barsk min när jag föreslog det. Minen förbyttes så småningom i ett leende när även han insåg fördelarna med pausen. När jag meddelade de andra bak i klungan att vi skulle stanna för fika så var det idel glada miner, även där. Det skulle visa sig vara ett lyckokast att fika, för dels var det kul att prata med alla om cykling och vilka lopp man skulle delta i, dels fick kläderna komma av kroppen ett tag och det blev en chans att få lite värme i fötter och händer. Efter fikat hade alla utom jag ordentligt med pulver i benen och alla försvann bort i fjärran. Puh, min mage sa till mig efter köttbulls/röbetssalladsmackan att jag inte skulle försöka köra ikapp...Men Mats cyklade glatt tillbaka igen och hämtade upp mig.
Äntligen Rosenhill! Mats W, Fredrik och Mats A, förväntansfulla inför fikat. Övriga kunde inte bärga sig utan sprang in som kalvar på grönbete till delikatesserna innanför dörren.
Så kom då solen efter fikat. Vilken lisa för själen! Och när vi började cykla så mötte vi fint folk må man säga. Ett gäng var fyllt med elitcyklister och mitt i smeten befann sig Philip Tavell som vinkade glatt mot mig. Detta påminde mig om vilken underbar sport vi sysslar med; stjärnorna vinkar till motionärer som om det vore den naturligaste sak i världen. Trevligt! Mats menade att detta var början på cykelsäsongen och nog kan man hålla med; vi mötte oavbrutet cyklister som hade något vårlikt i ögonen denna soliga söndag i januari.
Spårvägsmotionärer i motljus. Finns det något vackrare än januarisol?
Trots det fina vädret så var det ganska tyst i klungan de sista kilometerna, vi var många som inte hade fått så många mil i benen och det kändes faktiskt. Samtidigt var det skönt med en riktig genomkörare.
Mats skiner ikapp med solen.
Så var vi hemma igen efter c:a 50 km och jag hade ytterligare några kilometer innan jag var hemma. En härlig dag var det i trevligt sällskap, som vanligt!
Tillbaka till startsidan<- Tillbaka till mtbträningssidan | 