Människans klenhet ger sig till känna allt mer när man 1) ska cykla långt och 2) när man ska cykla i backig terräng. När det gäller att försöka använda maximalt av den lilla tunna kraften som finns i en cyklist så kan man lura naturen ganska grundligt på många sätt. Man börjar därför med att försöka manipulera naturen. Beträffande cykeln kan man göra många saker som gör att man kan cykla längre och klara backar bättre. Nedan beskriver jag varför.

Vikten
Det spelar exempelvis en ganska stor roll om man har en cykel som väger 10 kg i relation till en cykel som väger 14 kg. De extra fyra kilona blir väldigt tunga i uppförsbackarna, man orkar mindre och tappar så småningom lusten att cykla uppför. Av den anledningen är det en god idé att sätta sig ner och fundera över hur mycket utrustning man egentligen behöver för att framföra cykeln. Vad väger de komponenter som man använder? Navväxlar är väldigt tunga i relation till vad man får ut av dem, därför använder exempelvis alla tävlingscyklister utanpåliggande växelsystem. Använder man verkligen ett stöd? Det väger kanske ett kilo (vilket är mycket i cykelvärlden!) och många lackskador uppstår faktiskt på grund av att cykeln väldigt ofta ramlar omkull. Det går lika bra att luta cykeln mot ett räcke och låsa fast ramen mot detsamma när man kommer till jobbet. Naturligtvis spelar även vikten på cyklisten in, men det är roligare att cykla på en lätt cykel, vilket inte ska underskattas då det skapar en lust att cykla. Har man lust att cykla så går man ner i vikt ganska omgående..

En utanpåliggande bakväxel, lätt men kräver lite omvårdnad.

Växel som är integrerad i baknavet. Tyngre konstruktion men lätt att underhålla.

Luftmotståndet
Även sittställningen spelar roll, om man sitter så att motvinden har så lite att ta tag i som möjligt så spelar det roll för hur långt och fort man orkar cykla (cyklister har alltid motvind, glöm inte det...). Här kan man manipulera med två faktorer: a) Ju mer aerodynamisk sittställning man kan inta desto mindre påverkar motvinden. En cyklist som kryper ihop i vinden orkar mycket längre än en som är tvingad att sitta mer upprätt. b)Ju tajtare kläder man har på kroppen, desto mindre vindfång utgör man, därför sparas viktig kraft. Attsför stora, bysliga kläder skapar segel och en stor del av kraften går åt till att kämpa mot dessa segel. Återigen: Människan är en för svag konstruktion för en sådan kamp. Men allt är en kompromiss, det ska ju vara möjligt att cykla till arbetet utan att ändra allt för mycket. Exempelvis så är det ju inte så roligt att cykla till jobbet i tempodräkt  på en ren tempocykel, dvs en cykel där sittställningen är komproimisslöst utformad i syfte att minska luftmotståndet till ett absolut minimum, se bild nedan. Cykeln ska ju fungera att cykla med till jobbet utan att man behöver anlita en kiropraktor två gånger i veckan. En sittställning där ryggen befinner sig i 45 grader mot marken är en för många lämplig kompromiss.

En "tempocykel" konstruerad för så lite luftmotstånd som möjligt i tävlingssammanhang, inget för jobbpendlaren, dock..

Friktionen
Det är en självklarhet att ju mindre kontaktyta ett däck har mot vägbanan, desto mindre friktion och kraften man måste lägga ner är mycket lägre än en cyklist som har kraftiga däck med lägre däckstryck. Hur åstadkommer man denna mindre kontaktyta? Jo, genom att använda smala däck som går att pumpa hårt. Vi har lärt oss i fysiken en gång i tiden att ju större luftkammare vi ska fylla, desto lägre måste trycket vara. Ett bildäck brukar vi kunna fylla till c:a 2 bar innan däcksfabrikanterna tycker att det är för mycket. Ett racerdäck till cykel som är 23 mm brett kan man fylla till 8 bar innan det är risk för explosion. Ett sådant däck har en kontaktyta mot vägbanan som motsvarar en halv tumnagel. Även detta är egentligen inte någon bra lösning, man får nämligen ofta punktering med ett sådant känsligt däck. Det ska fungera i ur och skur och de däck som sitter monterade som standard på de hybridcyklar som säljs är ganska kraftiga men går att pumpas till 6 bar, vilket är hårt om man jämför med en standardcykel.

En bra kompromiss för att tycka det är roligt att cykla 1,5 mil varje morgon är att skaffa en s.k. hybridcykel. Det är en cykeltyp som har en bekvämare sittställning än en känslig racer. Hybrider är dessutom realtivt lätt och ahr däck som går att pumpa ganska hårt, däcken är mer tåliga än racerdäck. 

En hybrid är en perfekt kompromiss för jobbpendling och många som börjar använda sådana blir så förtjusta i cykling att de på helgerna börjar prova längre sträckor. Skaffa dessutom lite tajta kläder som är konstruerade för att cykla i. Ett par fina cykelbyxor med bra kvalitet på paddningen är det första man bör skaffa sig. Tajta kläder är inget självändamål, men alla som någon gång har satt segel vet hur vind tar tag i överskottstyg...Det är helt enkelt mycket lättare att cykla med tajta cykelkläder i motvinden.

Man kan naturligvis utrusta sin cykel med skärmar och pakethållare, glöm bara inte bort att du orkar mycket mer i backarna ju mer avskalad cykel du har. Och då är det roligare att cykla, även om man någon gång ibland råkar bli lite blöt i baken för att man saknar skärmar.

Här är exempel på en bra hybrid, en Nishiki PRO SL som kostar ungefär som tio månadskort på SL, tror jag, har inte så bra koll eftersom jag har sparat in fyra års månadskort på att cykla varje dag...