|
Tillbaka till förstasidan
SingleSpeed WorldChampionship 2006, bildreportage
Från den dag Tobias Jönsson meddelade att han hade fått det ärorika uppdraget att arrangera VM i SingleSpeed för mountainbike bestämde jag mig för att köra, speciellt eftersom jag i vintras byggde ihop en SingleSpeed och uppskattar den sortens cykling, både som träning, men även för att det e himskans skoj!
Och hur ofta får man vara med på ett VM, och på hemmaplan (Hellas) till råga på allt?
Tobias, mr SSWC-06
Tobias hade valt restaurangen Street på söder som bas för hela arrangemanget, som skulle vara i dagarna tre. Däremot började allt redan nästan en vecka innan själva starten då det anordnades stigturer för alla influgna vänner. Områden som NICK, Lövsta, Hellas och Fornstigen utforskades med glädje.
Stigguidning i Hellas
Foto: Johnny Öhrn
Foto: Johnny Öhrn
Jag åkte till Street efter jobbet på fredagen för att anmäla mig och få "badgen" som garanterade mig billig öl i baren. SingleSpeed VM är nämligen inte som andra VM, att vinna är inte allt, och för en del inget. Det är stämningen, festen och allt runt omkring som är det stora. Tävlingen är en del av själva evenemanget, men långt ifrån allt.
Street, RaceCentral
Foto: Johnny Öhrn
På kvällen anordnades det en "fixie-sprint competition" där alla som ville kunde delta. Helgalet med alla som körde utan frihjul med en kadens på närmare 200.
Fixerad Motobecane anno 1970-tal
Trackstandstart i FixieSprint, Brian närmast vann SSWC-05
En cykelkompis från Lund, Magnus, hade bestämt sig för att komma upp till den kungliga hufvudstaden för att insupa atmosfären och kolla på det hela.
Så kom då tävlingsdagen. Jag vaknade bra trött, men som sagt, SingleSpeed VM är inte som andra tävlingar och jag antog att det fanns andra det var "mer synd" om. Dagen till ära hade jag klätt mig i en Sverigetröja, det är ju i alla fall VM. Frukost på fiket och sen bar det iväg mot söder och Street där vi skulle utgå ifrån.
Cafe Bravo i Hammarby Sjöstad tillsammans med Magnus
Lite mingel och sen bar det av. En ganska häftig syn med 200 cyklar som rör sig från söder mot Hellas må jag säga. Det var folk ifrån USA, Australien, Nya Zeeland, Holland, Finland, England, Skottland, Tyskland och säkert fler länder med. Av de 200 som startade var ca 50 från Sverige.
Dane Thomas körde sin SingleSpeed till Hammarbybacken på ett litet annorlunda sätt
Jordan, längst till höger kom till Stockholm dagen innan tävlingen efter att ha cyklat från Charlotte, NC
till Seattle WA under tre månaders tid, cyklade till 05:00, sov tre timmar. Sen klippte han växelvajrarna och körde SSWC-06.
Samling innan starten!!
Foto: Anders Jansson
Starten var gjord som en Le Mansstart med alla cyklar liggandes i Hammarbybacken. Dom skulle dras, bäras eller på det sätt man bäst ansåg. Men dom skulle i alla fall upp i backen och sen fick man cykla neråt.
Start alá Le Mans
Foto: Anders Jansson
Foto: Anders Jansson
Foto: Anders Jansson
Banan var en fram och tillbaksrunda på Sickla-skiftet.
Först upp för grusbacken till koloniområdet, runt detta och genom skogen till Indianer & Vita. En liten slinga ner mot Dammtorpssjön och ölkontrollen där Magnus bjöd in till fest.
Det kan gå undan, även utan växlar.
Foto: Anders Jansson
Världens största glasögon??
Foto: Anders Jansson
Undertecknad i Sverigedress!
Foto: Anders Jansson
Vad säger man?? Jaquie Phelan, som även spelade banjo!!!
Foto: Anders Jansson
Det kaffet, efter första varvet som Andreas Borgefors bjöd på satt riktigt bra. Bara 12km kvar!!
Foto: Magnus Alexandersson (med min kamera)
Sedan dags för större delen av Champs-Elysses, varefter vi snedade över till Traktormakt för att följa densamma österut. In på Fem-svåra och hela vägen tillbaks till Filosofens grav. Ut på ängen och sedan upp i skogen för slutet på Champs-Elysses, rakt över Axvallsvägen, uppför branten och sedan tillbaks till Hammarbybacken.
För er som inte vet vad dessa namn betyder, se http://gps.pantograph.se
Philip Tavell, som var favorit var även först nerför backen och ledde med såpass mycket som fem minuter, redan efter sex kilometer, men fick bryta på grund av maskinhaveri.
Tavell med maskinhaveri!
Foto: Anders Jansson
Istället gick vinsten till norrmannen Sveinung Björkböy som till vardags kör den norska långloppscupen, med många fina placeringar. Han vann en tatuering (som är högst obligatorisk inom detta område, vill du inte tatuera dig, vinn inte!!) samt en custombyggd stålram byggd av Curtis Inglis. Det gjorde även vinnaren i damklassen, Tiffany Allmandinger från Kalifornien.
Sveinung på väg mot segern!
Foto: Anders Jansson
Curtis Ingles med sin för SSWC-06 specialbyggda (av honom själv) Retrotecram!
Foto: Anders Jansson
Finn fem, eller i alla fall tre!! Den här finnen kör utan bromsar och utan frihjul. Alltså en MTB SS Fixie.. WICKED!!
Foto: Anders Jansson
På tal om vinster så kan man vinna fina priser på många andra kriterier under ett VM i SingleSpeed, exempel på dessa är:
Den som bor längst norrut, Sundsvall.
Den som bor längst söderut, Nya Zeeland.
Den som dricker flest burkar starköl under tävlingen och genomför hela tävlingen, åtta starköl och killen kom från Finland.
Alla som kör i kilt, vilket alla skottar gjorde.
Alla som kör med fixerade bakhjul, vilket flera finnar gjorde. Bland annat han på bilden ovan.
Den som ser mest spektakulär ut.
Allt som allt var banan tolv kilometer och vi körde två varv, det vill säga 24 kilometer och jag måste säga att jag aldrig har varit så slut efter ett lopp någonsin. Knappt en meter av grusväg utan bara riktigt svår, teknisk stig, som förvisso är riktigt skoj men med mycket hög puls (och jag drack ingen öl). Jag var nästan apatisk av trötthet på slutet, men även glad för att det revben jag knäckte under Mörksuggejakten höll ganska bra.
Efter ett alldeles för stort mål på den lokala Max-restaurangen gick jag hem och duschade, och sen kollade Magnus och jag på en rulle.
Efter det var det dags för prisutdelning och festligheter på Street, men idag var jag trött så Magnus och jag cyklade hem redan lite efter midnatt. Somnade som en stock den kvällen!!
Bland det roligaste på kvällen tyckte jag var att Christer Södereng som cyklar för Spårvägen fick en presentcheck från Surly på valfri ram för att på kvällen innan tävlingen ensam ha markerat upp hela banan. Härligt Christer!!
Jordan vinner pris för att ha cyklat på en CycloCross!
Nästa år blir det Skottland som arrangerar SSWC och jag kommer med 99% chans åka dit, för det här var verkligen det roligaste jag har gjort på en mountainbike, superskoj!!
Tillbaka till förstasidan | 