Tillbaka till förstasidan

Vätternrundan 2005

Vätternrundan 2005 var för mig en ny upplevelse. Tidigare hade jag inte cyklat Vättern med annat än mtb med slicks. Nu skulle jag äntligen få prova mínsatt tunga begagnade landsvägscykel som jag hade införskaffat några månader tidigare. En annan "nyhet" för mig var att de bakre regionerna inte var lika välpreparerade som de hade varit året innan, det blev en upplevelse av stora mått. Anledningen till detta var bland annat generalfel numero uno: Köpa ny sadel veckorna innan Vätternrundan! Hur jag kunde vara så hiskeligt klantig kan jag bara inte förstå, men jag ska inte fördjupa mig mer i detta.

Natten bjöd som vanligt på cirka tre timmars sömn. Det är många som har grava snarkningsproblem och själv hade jag problem med för dåliga öronproppar (mina egna problem med snarkningar känner jag inte så väl till, som tur är).

I stort sett hela gänget är samlat som antingen cyklade eller utgjorde markservice på vätternrundan 2005. Längst till vänster är Britt från Korpen Motala, hon är kaptenen som håller hela logistik-skeppet flytande. Fantastiskt!

Starten skulle gå kl 03:37 så det fanns inga alternativ än att masa sig upp i ottan och börja suga i sig frukost och vätska så att man var väl förberedd på den fronten. en del ser både trötta och spända ut på samma gång.

Henrik inför premiärturen. Vad kan denna dag bjuda, månne?

Vi hade redan dagen innan delat upp oss i grupper med olika ambitionsnivå. En grupp hade som målättning att ta sig under tio timmar, hade de bestämt. Dit hörde jag, åtminstone till en början..

10-timmarsgänget: Fredrik, Nina och Magnus. Saknas på bilden gör Pär, Roger samt undertecknad.

Men denna dag hade varit fullständigt misslyckad utan "markservicepersonalen" som gjorde sitt yttersta för att vi skulle hållas varma, torra, mätta och otörstiga inför dagens umbäranden. De var dagens hjältar och vi kan bara hoppas att vi får en lika bra service även under Vätternrundan 2006

Hjältarna för dagen

På väg! Då nedanstående bild togs hade det hänt mycket för mig personligen. Jag försökte till en början hålla ihop med 10 timmarsgruppen, som sagt. Deras tempo var dock alltför högt för mig och jag orkade hålla det ungefär en mil eller två. Då jag kom ut från den första depån så träffar jag lägligt på den så kallade "tjej-gruppen" som hade 12 timmar som mål. Det lät mycket mer lagom för mig så jag hängde med dem istället. Här har vi cyklat några mil och jag tar en bild  på måfå bakom ryggen den fångar medst folk som inte hör till Spårvägens motionsgrupp, men bilden visar ungefär hur ljust det är på morgonen vi 4:30-tiden:

Gryning, på väg söderut längs Vättern.

Vägarna slingrar sig vackert i landskapet och det är riktigt mysigt att ligga på rulle i gryningen en sommarmorgon i juni några veckor före midsommar.              

De två leden till höger i bild innehåller mest Spårvägare, det tredje ledet utanför cyklar förbi.

Så småningom blev det ljusare och ju mer ljuset kom, desto piggare blev vi! De första tio milen på Vätternrundan är Väldigt mysiga; stora klungor skapar ett sug, det känns som om det mest är medvind och nerförsbacke och livet som cyklist är på topp! Det märktes på många av oss.

Monica är glad som alltid.

Robban är glad som en lärka om morgonkvisten.