Alla lyssnar uppmärksamt på vad Björn har att säga.

Björn pratar och gestikulerar.

Fredag kväll. Punka-Pär betraktar de första startgrupperna. Snart är det dags för oss, men först några timmars sömn.

Denna natt hade jag sovit mycket bätre än året innan och kände mig ganska utsövd när klockan ringde kl 2. allt hade iordninggjorts kvällen innan och det var bara att pumpa däcken som återstod - samt proppa i sig de sista kolhydraterna - innan man skulle ut i mörkret och leta sig ner mog starten.

Ett sista självporträtt i den stora spegeln som klär hela väggen i gymnastikhallen innan det är dags att ge sig iväg! Hm, ser ut att vara i bättre form än 2005...

Starten. Jocke ser betänksam ut. Kom igen, Jocke, snart dags att köra mot soluppgången:-)           

Här är den andra delen av startfältet. Annelie har tagit av sig plåstret efter vurpan hon gjorde veckan innan starten. Sista gången som Magnus skulle använda den hjälmen, för övrigt..

Maria är glad och pigg i arla morgonstund. Annelie igen, detta är sista motionsloppet hon ska klara av för att det ska bli en Klassiker! Heja på, Annelie!

Björn ska leda 15-timmarsgänget denna dag.

Nu åker vi bakom motorcykeln på väg ut utr Motala. Här är dansken Niels, som är en i Björns grupp.

Vad vi inte visste när vi startade var at detta skulle bli en av de finaste Vätternrundorna vädermässigt i historien. Det var helt enkelt magiskt att möta soluppgången denna dag i juni.

Gryningsbild. 12-timmarsgänget.

Lokomotiv-Roger.

Roger hade bestämt sig för att hjälpa gruppen som hade ambitionen att cykla Vätternrundan under 12 timmar istället för att satsa på egna ambitioner i en snabbare grupp. Roger låg till höger och drog gruppen stadigt i 30 mil (hela vägen!). Vad säger man om det? Gentleman och hjälte är ord som nästan känns för små!

Aj, den första punkterings-pausen av flera, här Lasse i bild.

Det är Sven som har punkterat, här hjäölper mia till med kolsyrepump.          

Vi fortsätter ner mot Jönköping och som synes är stämningen på topp. Spinningledare mia och Maria i glatt samspråk. Men man kan undra om Mia har knäppt på sig hjälmen ordentligt?

Jocke och Roger drar klungan. Roger var som sagt stadigt parkerad till höger i 30 mil..

Här är den trevliga Hofvetkillen (som jag inte kommer ihåg namnet på) och Kadens-Åsa. Gissningsvis är detta strax före nerförslöpan mot Gränna.

..och så Mia och Carola.

Vackert, man kan skönja Vättern till höger i bild. Här är ett fenomen som man inte kommer ifrån på vätternrundan; andra cyklister tar sig in i klungan och kan faktiskt bidra till att splittra densamma. men det är ju även en del av charmen med Vätternrundan att det är så stort och så fantastiskt många cykelmotionärer som håller på med detta. Om så många som möjligt har klubbkläder är det mindre risk att tappa bort varandra. 

Carola passerar.....ja vad är det hon passerar? Jag har glömt vad denna byggnad heter.

Vi hade bestämt att enbart stanna vid varannan kontroll. Detta för att kunna klara att komma till Motala under 12 timmar. Av den anledningen blev det varken varmkorv/mos i jönköping eller lasagnen i Hjo. Lika bra det för det tar väldigt lång tid att stanna vid dessa kontroller. Därför blev det enbart stopp vid Gränna, Fagerhult, Karlsborg och Hammarsundet. undertecknad hade dock uppskattat ett eller fler stopp extra..

Första kontrollen i Gränna. Mias bror i bild.

Solbullar är en klassiker, särskilt när solen lyser på dem.              

Det har gått en kvart och det är dags att sticka iväg 8 mil innan nästa kontroll.

Efter Gränna var det dags att fortsätta mot målet - som ju egentligen låg åt andra hållet - och klarade så småningom tiden 12 timmar med några minuter till godo. Det inträffade ett antal punkteringar och även klantpunkor (jag råkade dra av ventilen på någons däck när jag pumpade). När vi kom imål fick vi höra att Magnus hade vurpat och hjälmen hade gått sönder. Han klarade sig dock utan personliga skador, vilket var glädjande.